ÖSTERRIKE: stopp innan hemfärd 

Vi befinner oss i Österrike, närmare bestämt Kitzbühl och ännu närmare bestämt den lilla byn Kirchdorf hos vår kära vän och kollega Teresa. Vi fick säga hejdå till Klosters och alla fina människor, lillkillen och våra fina killar som vi har bott med hela säsongen. Jag grät en flod som vanligt när jag ska säga hejdå till folk. Men en får se det som ett “vi ses igen” och inte ett hejdå, vi bor ju endå allihopa på samma planet som tur är.

Efter allt det jobbiga kom vi tillslut hit efter en 4h bilfärd. Teresa har sagt att hon bor på en gård och har getter. Det är ungefär det vi har vetat om hennes familj och barndomshem. När vi rullade in på gårdsplanen hamnade vi i chock. Kitzbühls största och finaste ställe. Tre hus var av ett är Teresas egna och det största har 8 lägenheter som hyrs ut till turister. Det är även i en av dessa lägenheter vi håller hus i nu. De har en egen hemsida där ni kan gå in och kika.

Familjen är super mysig, varje morgon åks det och köps färskt bröd och en mastodont frukost dukas fram. Hela familjen sammlas, inklusive oss och festmåltiden kan börja. Dock är föräldrarna något få ordiga i engelska men det löser vi med våra nya tyskatalanger…

Vi har varit i full gång sen vi kom hit och Teresa har varit en riktigt flitig värdinna och guide.

Vi har bland annat:

  • Varit runt här i byn på marknader och varenda litet kvarter.
  • Bestigit ett berg kl 4 på morgonen för att se soluppgången.
  • Besökt Salzburg och Innsbruck.
  • Varit på cirkus.
  • Haft grillkväll med vänner.
  • Solat vid poolen vilket följdes dagen efter av snöstorm och snöbollskrig. (vår i alperna)
  • Ätit alla inhemska specialiteter vi kunnat få tag på.
  • Swarovskis kristall museum.
  • Åkt en väldans massa bil på slingriga alpvägar.
  • Fotograferats iklädda 1800-tals klänningar.
  • Klippt gräs.

img_5697img_5676img_5726

Det här är ett urval av veckan som gått här i Österrike och jag är otroligt tacksam över vänskapen som växt mellan oss och Teresa, allt hon har tagit med oss på och hon kommer saknas så for vi skiljs åt. För nu är det slut.

I dag ska vi åka hem. Flyget lyfter från München 18.20 och efter en mellanlandning i Berlin Tegel landar vi hemma i Sverige igen 22.50 efter nästan exat 5 månader. I början känns en säsong så otrolig lång, men ack så fort det går. Vips så har fem månader gått utan att en riktigt fattade vad som hände. Men det är ju trots allt ett täcken på att vi har haft det bra. Som vi har levt, helt otroligt glad över hur snabbt vi smälte ihop till en familj med killarna i huset. Den fina kontakten jag och lillkillen fick. Alla vänner och kolleger. Gråter en liten skvätt när jag tänker på det nu, både av glädje och sorg. För det är så här säsongslivet går till, en vet att det någon gång tar slut. Därför lever en livet fullt ut medans det pågår.

Tacksamhet är ordet jag vill avsluta den här säsongen med. För allt jag fått vara med om och för alla personer jag fått möta och lära av. Det här äventyret är slut och det pakters och lagras i våra hjärtan. Nu ska vi hem och krama om dem vi älskar där hemma och börja nästa äventyr.

Tack för att du har följt oss under vår säsong i Schweiz. Nu gör vi en rask vändning och byter riktning här på bloggen. Vad som komma skall får bli en överraskning, men att det handlar om ett äventyr kan jag lova. För äventyr dem tar aldrig slut, inte när jag får vara med och bestämma.

Bea

logga


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s