UTFLYKT: livet som nanny i alperna

Barnet och allt dess tillbehör trycks in i framsätet och vi är redo för allt bajs och spykaos som kan inträffa, vi är redo.

Klockan är ställd på 9, jag går upp och kokar kaffe i mängder och förbereder för en utflykt med Bea och den lilla människan. Alla andra jobbar och avskyr mig just denna dag, men lika glá är jag för det.

Kaffe hälls upp i termosar, hittar inte lock-helvetet så jag vänder uppochner på hela köket. Efter många stön och stånk hittar jag det förbannade locket som låg gömt bakom 100kg pasta som nu är utspritt över köksbänken och börjar packa ner nötter, högtalare, två sorters kameror och börjar fundera på vad vi behöver inhandla till en enastående picknick.

Kvart över tio springer jag ner till Bea och den lille där vi knör in världens största vagn i världens minsta bil. Barnet och allt dess tillbehör trycks in i framsätet och vi är redo för allt bajs och spykaos som kan inträffa, vi är redo.

Jag trycks in i baksätet utan benutrymme och med den rakaste ryggen jag någonsin haft. Det är nämligen så att för att få in vagnen i bagagen måste man fälla sättet, men bara lite grann, så jag satt där rak i ryggen som en fura utan benutrymme. Bilen åker mot Davos, in på migros med barnet i famn i hopp om en lugn shopping tur. Lillen är enastående och den gladaste ungen i landet, vi busar runt samtidigt som vi planerar picknick. Vilka mammor vi kommer bli i framtiden.

Väl tillbaka i bilen, lill killen sten somnar och vi kör mot de omtalade ekorrarna som Bea och Julia besökte för ett par veckor sedan, idag var det min tur.

Som de hungriga människor vi är, startar vi med picknick såklart under tiden lill killen sover ihjäl sig! Vi äter ihjäl oss, inga konstigheter. När picknicken packas ihop snubblar jag på vagnen, spräcker mitt ben, väcker den lilla människan som sov så gott och han börjar gråta, jackpot! Bea pussar lite på han och trycker in nappen i munnen och problemet är löst.

Mot ekorrarna, jag är så exalterad att jag dör. Sprang nästan dit men besvikelsen kom ikapp mig! Just idag är de jävla ekorrarna trötta och har gått i ide för att dom tyckte det va kul att göra mig ledsen, inte en enda ekorre så långt ögat kan nå. Besviken, ledsen och deprimerad matar vi fåglarna med nötter istället och den älskade ungen får springa runt och leka, lyckligare unge får man leta efter. Dax att mata det lyckliga barnet, han trycker i sig pasta med båda händerna samtidigt som han skrattar och inte riktigt kan sitta still.

Kisstattacken kommer, ingen toalett i närheten. Jag springer upp i skogen och kissar medan människor på andra sidan kullen leker i snön, jag bara hoppas att de stannar där dom är. Vilket dom gör. Byter av Bea, hon springer upp i skogen hon med men hade inte lika mycket tur som jag, hon hinner precis resa sig innan dom kommer. Men jag slår vad om att de såg hela hennes ljuvliga stjärt, hon kommer nerspringandes och skrattar ihjäl sig.

Springer bort till bilen då vi inser att parkeringsbiljetten går ut, hinner utan problem och packar återigen in oss i den lilla söta bilen och jag trycks återigen in i backsätet. Väl hemma igen, trotts ekorrebesvikelsen har jag ett leende på läpparna efter en härlig dag med världens bästa vän och den sötaste ungen världen har skådat.

Natta

logga


3 thoughts on “UTFLYKT: livet som nanny i alperna

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s