DAGIS: första hämtningen på dagis

Tar den stretande ungen under armen som inte vill ta på sig jackan och utan en min som speglar vreden på insidan tar smutsklädespåsen, säger hej då fröken tack för i dag och vinkar sedan sådär sött som alla dom unga oförstörda mammorna gör.

Efter att ha legat totalt utslagen i dagar tyckte chefen att det va bra att börja lugnt. Därför bestämde vi över telefon att i måndags skulle jag ta sovmorgon och hämta lillen på dagis kl 13. Självklart säger jag och lägger på luren. Sen slår det mig, dagis? Vart ligger dagiset? Rätt avgörande detalj.. Hur vet dom att det är mig dom ska släppa iväg honom med? Tänk om han “låtsas” inte känna igen mig och skriker ihjäl sig? Jaja tänker jag det får lösa sig.

Sagt och gjort, i god tid innan promenerar jag ner dom få metrarna till chefens hus och hämtar vagnen. Börjar 10 minuters vandringen, som jag har fått noga förklarad för mig, till dagis. Solen lyser och jag liksom hoppsar fram bakom vagnen till musiken jag har i öronen. Känns på något vis mysigt och värmande med tanken på att hämta på dagis.

Väl framme på dagis visar det sig att den lille älsklingen sover och jag säger som den extra ordinära personen jag är. Låt honom sova, jag tar en promenad så länge. Kommer sedan på att jag precis haft maginfluensa i en vecka och orkade knappt gå dit. Vad gör jag? Jo tar en kaffe så klart. Sätter mig i solen med min kaffe och tänker att livet är inte så illa ändå. Funderar även över att det känns skumt det här med att komma och hämta på dagis, i nästan tre års tid (i perioder) har jag varit den som förbannat de jävla föräldrarna att de aldrig kommer och hämtar sina snoriga ungar… Skämt och sido. Jag älskar mina små änglar där hemma och hade jag inte gillat det jag gjorde hade jag troligtvis inte varit kvar i 3 år.

img_4034

Men i alla fall, nu skulle jag vara den som kommer och hämtar. Ställer frågorna, hur har det varit i dag? Vad har han ätit? Har han bajsat? Tar den stretande ungen under armen som inte vill ta på sig jackan och utan en min som speglar vreden på insidan tar smutsklädespåsen, säger hej då fröken tack för i dag och vinkar sedan sådär sött som alla dom unga oförstörda mammorna gör. Nu låter det som jag är en grånande ensamstående 5 barnsmamma fast i en inrökt etta någonstans där natur bara är något man ser på film. Finns en viss charm i det med, men icke. Jag är en ung och frisk, till 90% normal 21 åring. Enda nackdelen är 3 år inom barnomsorg och därav blivit förstörd vad gäller fröken skvaller och mängden föräldraprat.

Det visade sig i vilket fall som helst att det hela skulle gå helt utan problem, han blev strålande glad när jag kom och så snäll och fin som han är gick resten av dagen lika bra den med. Om något som skulle lika ett problem ska nämnas var det en kraftansträngning att försöka hålla honom vaken efter middagen så att han skulle kunna få träffa mamma och pappa åtminstone en liten stund när dom kom hem. Men även det lyckades vi med, bästa teamet. Jag och lillen.

Bea

logga


Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s