DJÄVULSNATTEN: magsjuka

 

Resten av vägen hem satt vi alla på helspänn och småskrattade hysteriskt insmetade i spya.

Det hela började en helt vanlig eftermiddag på restaurangen, jag och lillkillen var nere i vårt lekrum. Vi busade och hade skoj som vanligt, tills helt plötsligt lillen började bete dig konstigt och jag trodde han hade satt i halsen. Tillslut spottade han ut nappen och ur kom den största strålen av spya jag någonsin sett. På mig, på alla leksaker, mattan och sig själv. Av med alla kläder, torka mattan samtidigt som jag skulle trösta honom. Han fattade lika lite som jag vad som hände. Väl påklädd med rena kläder och all spya upptorkad började vi vår resa ner mot byn. Först den skumpiga snöbilen och sen flyttade vi över oss i bilarna. Jag satt bak med lillen och sjöng och grejade för att han skulle somna. Precis när han somnat började han bete sig konstigt igen, den här gången visste jag vad det betydde och skrek rakt ut och min reaktion var att fånga det med händerna. Bilen tvärstannade och den ena av cheferna, den som inte körde (mamman) sprang ut, drog av sig tröjan och använde den för att fånga resten. Trotts våra uppoffringar kom hälften i bilen, i bilstolen och rann sakta men säkert ner i varenda väck i sätet. Resten av vägen hem satt vi alla på helspänn och småskrattade hysteriskt insmetade i spya.

Dagen efter var det ingen mer än lillen som hade spytt och vi tänkte det är nog bara något han ätit då. Men bäst att stanna nere från restaurangen för säkerhets skull, så jag har vabbat för första gången i mitt liv. Inte mitt eget barn men det är väll inte så noga vems ungen är? Allt gick bra, han sov 4 h på förmiddagen och när han vaknade tänkte jag att en liten liten potatis måste han väll kunna få behålla? Nej! Icke, den kom upp så fort den hade landat i magen. Nu började jag ana något annat än att han bara hade ätit något dåligt, dagen fortsatte i att jag försökte få i honom allt möjligt men allt kom upp igen.

Väl hemma igen och jag lämnat över ansvaret för den spyende kunde jag äntligen pusta ut. Ha… Trodde du det? Redan efter någon timme började jag känna mig olustig och sen började den värsta natten i mitt liv. Den kommer för evigt att kallas djävulsnatten.
Spydde konstant i 9 h, i 10 minuters intervaller. Blev ett sånt himla spring så tillslut tog jag med mig täcket och la mig på golvet i badrummet bredvid toastolen. Nu berättar jag det här med en liten nypa komik i orden men roligt var det sista det var. Grät mig igenom helvetet och tänkte minst 100 gånger att jag måste ringa mamma. Varför just mamma vet jag inte men mamma är alltid bästa trösten, tror aldrig en växer ifrån det. Tillslut kände jag mig lagom lugn till att gå och lägga mig igen precis i tid till att natta skulle gå upp till jobbet.

img_3993

Somnade äntligen efter jag läst ett sms av chefen där hon skrev att även hon gått igenom samma djävulsnatt som jag. Väntar med spänning på fler liknande sms, maginfluensans himmelrike. Välkomna.

Bea

logga


2 thoughts on “DJÄVULSNATTEN: magsjuka

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s